Tisdagen den 29 Augusti

staterats i Kerklaks i Maksmo och ett fall i Karkmo i Mustasaari. Ett nytt fall aw sjukdomen har inträffat i Wasa stad.

Medicinalstyrelsen har wid föredragning i fredags beslutit till samtliga läkare i landet awlåta cirkulär, wari dessa uppmanas att tillse att de åtgärder widtagas i anledning aw barnförlamningsfallen, som gälla om smittosamma sjukdomar. Läkarne böra inrapportera om fallen till wederbörande hälsowårdsnämnder och prowinsialläkare wilka äga insända rapport till medicinalstyrelsen. Sammanslutning för spannmålsexport. I onsdags sammankom i Östermyra ett antal jordbrukare för att dryfta frågan om en sammanslutning i södra Österbotten för spannmålsexport. Mötet tillsatte en bestyrelse, åt wilken uppdrogs att göra sig underrättad om andelslag som idka spannmålsexport och ewentuellt tillärnade nya sådana, wilka önskade ansluta sig till ett förbund, samt att sammankalla andelslagens representanter till möte för att fatta beslut om rörelsens ordnande. I bestyrelsen inwaldes lantbrukaren K. Lanne, disponenten C. Michelson, lantbrukarna M. Luopajärwi j:r och K. Kankas-Kurki samt magister A. Hannula.

Polisen i Jakobstad. Polismästaren åtalar. Jakobstads polismästare A. Renwald hade till senaste måndag instämt ett större antal personer i anledning aw händelserna å Idrottsfesten. Enligt stämningsbewiset kommer answar att yrkas för 1:o uppsåtligt hindrande aw tjänsteman i tjänsteutöwning, 2:o opassande uppträdande å allmän plats, 3:o wägran att ställa sig till efterrättelse polismans befallning. Swenska handelsinstitutet i Helsingfors. Till swenska handelsinstitutet ha inom utgången anmälningstid 32 elewer anmält sig.

Smånotiser.

— Wad Islandsmossa duger till. Under de par senaste åren har en ny exportwara dykt upp i Åbo hamn, nämligen islands-

Det är en ganska egendomlig industri, som begagnar sig däraw. Mossan anwändes nämligen till fabrikation i stor skala aw kransar, kors och andra grawprydnader, som finna awsättning i England och Tyskland. Åtskilliga tiotal tons aw denna wara exporteras årligen öwer Åbo. I dagarna awgår ett parti om 18 tons, sex wagnslaster, med ångaren Pehr Brahe till Lübeck. De företagsamma exportörerna äro behöwer det wäl sägas? — tyskar, twenne Berlinfirmor, wilka arrenderat betydande mossarealer i Harjawalta, som ensamt bland andra mossområden lär erbjuda lämpligt material. Ett betydande antal personer sysselsättes med mossans uppsamling å de stora mossfälten. Warans wärde framgår i någon mån däraw, att assuranswärdet är satt till 65 p. per kg. — Å. U.

Mjölkkonsumenterna strejka. I anledning aw den i Åbo beslutna förhöjningen aw mjölkpriserna från 20 till 25 p. per liter war enligt Sos. ett möte aw mjölkkonsumenter sammankallat i onsdags i Lill-Heikkilä. Mötet beslöt att man icke skulle betala mera än 20 p. per liter, utan undwika mjölk tills priset sänkes. En kommitté nedsattes för att werka för en dylik strejk öwerallt i Åbotrakten.

hövdes, skulle upptimrase; 4:o Den äng, han anhållit om, skulle han få njuta. Med all önskvärd tydlighet framgår, att pädagogen vid denna tid kunde av borgerskapet påräkna förutom nödig bostad med bränsle samt uthus, 50 daler kmt i kostpenningar och dessutom en äng i Tjöck. Från och med 1691 uppbar han även de anspråkslösa skolavgifterna. Härtill kom naturligtvis socknegången i Lappfjärd.

År 1698, den 26 januari, gå stadsborna in på att pädagogen skulle få »resa på socknebud i bygden«. För en och annan prästerlig förrättning kunde han även komma sig till någon liten sportel. I sistnämnt hänseende höll sig dock kapellanen framme, där detta blott var möjligt. Ty prästen i Kristinestad behövde nog, också han, varje inkomst, som blott stod till buds.

Tilläggas må, att pädagogens enka åtminstone i en del fall fick räkna sig ett nådår efter sin avlidne man. Under den korta tid pädagog- och kapellanssysslorna i staden voro sammanslagna, hade respektive innehavare det skäligen bra i ekonomiskt hänseende.

Man kan uppskatta pädagogens i K:stad inkomster i medlet av 1700talet till sammanlagt c. 150 200 daler kmt. Han disponerade därjämte

vid denna tid över den s. k. Bogärdan på »östra sidan« och över ett litet ängsstycke på Kalvholmen vid Tjöck ån. Med kapellanen delte han fisket i Flybäcken. År 1796 den 13 juni besluter magistraten i fråga domkapitlet om icke pädagogen, vars lön utgick med endast »20 Rdr i penningar utan någon den ringaste spannmål«, kunde få beräkna sig dubbla tjänsteår i likhet med åtskilliga andra städer och pädagogier i riket, vilket skulle föranleda såväl till uppmuntran för denna ämbetsman att i hopp om någon snarare befordran med mera drift och idoghet förrätta sitt kall såsom ock vid inträffande ledighet för mera skicklige personer att söka denna beställning«. Detta magistratens beslut ledde dock icke till åsyftat resultat. I »Handlingar, rörande finska skolväsendets historia« meddelar K. G. Leinberg i del II följande utdrag ur »Vasa landshövdings skrivelse angående de i länet varande skolinrättningar. Dat. Vasa den 5 april 1802e:

»Vid Kristinestads pädagogi uti ett på stadens bekostnad uppbyggt hus undervisas barnen, vilka vanligen äro 40 50 till antalet av en pädagog uti kristendomskunskapen, räknande och skrivande samt historien

Från olika land.

Världsskörden blir god. Det är nu möjligt att överblicka världsskörden i dess helhet, och det visar sig då att ingen anledning till bekymmer är för handen. Även den ryska skörden, på vilken man länge misströstat, visar tendens att bli bättre än man vågat hoppas. Söder-

ut, t. ex. i Tyskland, har årets skörd utfallit mycket bra. I kvalitativt hänseende är den utmärkt, men naturligt nog ligger den vad kvantiteten beträffar något efter fjolårets sällsynt rikliga skörd. Från Amerika har visserligen under sommarens lopp kommit ett och annat orosbud om felslagen skörd, men de allmänna översikterna tyda på att förhållandena kunna betecknas som tillfredsställande. Att det kvantitativa utbytet skulle nå samma höjd i år som i fjol hade ingen väntat 1910 var ju för Amerika ett enastående gott skördeår som nog länge får vänta på motsvarighet. Kolerans härjningar i Konstantinopel. En privatmeddelare från Konstantinopel telegraferar till Berlintidningar: Man kan ej lämna sitt hem utan att vid vartenda gathörn möta de ominösa bårar, på vilka bakom vaxduksförhängen de olyckliga koleraoffren vila, medan de av kraftiga »hamals» bäras till epidemisjukhusen. Ofta får man se bärarna sätta ned sin börda på gatan och blanda sig bland gästerna i ett kaffehus, men vanligen sätta de sig på en hörnsten eller på trottoaren, medan de sluka en rå gurka, en halvskämd melon eller något annat farligt näringsmedel med en upprörande sorglöshet och förakt för alla hygieniska råd. Den kristna befolkningen svävar i ständig ångest, och judarna, som i sin fullt avspärrade stadsdel Hasskoy äro värst hemsökta, dö som flugor. Men turkarna mumla sitt »kismet» och foga sig med fatalistisk köld i det oundvikliga, skratta ut sanitetsmyndigheterna och uppfiska i Gyllene Hornet de förstörda näringsmedel, som prefekturen låtit utkasta i vattnet.

Situationen är ohygglig, och korrespondenten omtalar ett fall, då liket av en kvinna, som avled på gatan i kolera, fick ligga till följande dag. Liket hade lagts på en bår, men då ingen fanns, som kunde betala »hamals» transportkostnader, fick det ligga. Strax intill det stinkande liket öppnade på morgonen en bagare och en frukthandlare sina butiker, och liket skulle nog fått ligga kvar ännu några timmar, om ej prefekten anlänt i egen person och betalat ett par bärare 30 piaster för transporten till kyrkogården. Ras i kyrka under gudstjänst. 22 personer dödade. Under pågående gudstjänst i torsdags rasade koret till kyrkan i staden Binjeff. Under raset begrovos 82 personer, av vilka 22 dödades och 57 skadades svårt. Den lilla staden Binjeff är belägen i sydvästra delen av Posen, icke långt från gränsen till Polen.

Automobilisternas hämnd. För att efter en het dag njuta av den svala sommaraftonen företogo tre unga herrar — en målare, en läkare och en jurist — helt nyligen en automobiltur från Dijon till Chalons, en sträcka på 80 km. Alla tre gladde sig över den behagliga åkturen, då läkaren, som styrde automobilen, plötsligt bromsade och stannade vagnen. Vad står nu på? sporde de två andra passagerarna. Det är den där lymmeln därborta. Han har kastat en sten så stor som en knytnäve på mig. Stenen hade träffat läkaren strax under bröstet utan att dock tillfoga honom någon större skada. På vägen sågs en karl springande avlägsna sig, allt under det han överöste de åkande med skällsord. Antagligen var det någon av ortens bönder, som ej kunde tåla automobiler, och som nu ville hämna sig på de förbikörande.

I ett nu hoppade juristen och målaren ur automobilen och sprungo efter mannen som de snart fingo fatt på. Han hotade dem först med stenar, men målaren drog fram en sex pipig revolver, satte mynningen under bondens näsa och befallde honom att släppa stenarna. Bonden lydde blixtsnabbt. Emellertid tyckte de, att han förtjänade en liten läxa och tvungo honom därför att återvända till automobilen, stiga upp i den och följa med. Då de tillryggalagt 50 km., stannade de, satte av honom på landsvägen och anmodade honom att spatsera hem igen. »Fem mils promenad i den kyliga nattluften skall säkert bekomma er mycket väl«, ljöd den vänliga avskedshälsningen. För att förvissa sig om, att mannen skulle nödgas använda sina ben och ej tilläventyrs anlita häst och vagn, togo de först från honom hans ur och andra värdeföremål, fingo så hans adress och återsände följande morgon alltsammans till hans hem.

mossa

Hemlandet.

Till pressombudsman i Åbo efter senatskopisten A. Lindbohm, som awgått, har pressöwerstyrelsen transporterat t. f. pressombudsmannen i Sordawala Toiwo Saarniaho-Snell, som widtager med tjänsteutöwning den 1 sept. Någon efterträdare åt tit. Saarniaho har ännu icke utnämnts, men torde utnämningen äga rum i dessa dagar. Förswunnen fartygsbefälhaware. I fredags anlände till rederiet för Raumoskonaren Luwia ett telegram från fartygets konstaplar, med meddelande att fartygets befälhaware K. N. Arpanen, hemma från Raumo, senaste onsdags på okänt sätt förswunnit i Lübeck, dit fartyget anlände den 12 dennes med träwarulast. Wid förswinnandet hade kapten Arpanen med sig 3,000 mk aw fartygets medel. I Raumo tror man, att kapten A. bliwit rånad. Ny befälhaware har interimistiskt förordnats. Nybyggd järnwäg. Skenspikningen på Hywinge-Pyhäjärwi järnwäg har numera slutförts. I lördags gick det första tåget längs den nya banan i hela dess längd. Aw banbyggnadsarbetena återstå ännu ballastering aw banan, uppförandet aw stationshus wid Högfors, wäntrum wid de olika haltpunkterna och waktstugor, men hoppas man under hösten få allt färdigt, så att banan inom detta år kan upplåtas till trafik. Emellertid torde prowisorisk trafik redan inom den närmaste tiden kunna widtaga.

Telefonnytt från huvudstaden.

Wiborgs läns styckning.

Protestmöten. — När blir lagförslaget färdigt? — Lantdagens ställning till detsamma.

I anledning aw planerna på Wiborgs läns styckning ha protestmöten hållits på ett flertal orter inom Wiborgs län. Öwerallt ha antagits klämmar, i wilka uttalas befolkningens förtrytelse i anledning aw den planerade orättwisa och brutala wåldsåtgärden.

F. N. B:s korrespondent i Petersburg har interwjuat en person, som på grund aw sin ställning wäl känner arbetets gång i de administratiwa werken. Om det planerade awskiljandet aw Kiwinebb och Nykyrka socknar ha därwid erhållits följande upplysningar:

De i pressen synliga uppgifterna om när lagförslaget kommer att öwerlämnas till riksduman och när duman kommer att behandla detsamma hawa icke någon grund. Lagförslaget skall som bekant först behandlas aw en aw inrikesministeriet nedsatt kommitté, till wars ordförande torde komma att utses inrikesministeradjointen Kryschanoffski. När lagförslaget blir färdigt är ännu omöjligt att förutsäga. Till dess kan säkert förflyta ett halwt år om icke mera.

SYD-ÖSTERBOTTEN

Wad beträffar Finlands lantdags hållning till lagförslaget är det klart, att då lagen en gång kommer att behandlas i den ordning lagen aw den 17/30 juni 1910 stadgar, man owillkorligen äwen kommer att höra lantdagens åsikt.

Ångaren Kant grundstött

i Wasa skärgård.

Till oss meddelas:

Firman Gardberg & C:os ångare Kant stötte senaste lördag kl. 4. e. m. i närheten aw Storhästen i Wasa skärgård på ett 10 fots underwattensgrund. Ångaren erhöll ett stort hål i bottnet samt wattenfylldes genast. Kant befann sig på resa till Wasa samt innehade full petroleumlast. Den kwarligger å grundet.

Brännwinskonsumtionen i Ryssland.

Petersburg, den 27. Enligt centralstyrelsens för statens brännwinsförsäljning årsberättelse ha under senaste år konsumerats 89,542,447 wedro brännwin till ett sammanlagt wärde aw 759,675,278 rubel. Konsumtionen har från 1909 wuxit med 6,19 %. I medeltal ha 12 buteljer förbrukats per person, men i Petersburgska och Nowgorodska guwernementen 30 buteljer.

Fasansfull automobilolycka i England.

Newcastle, den 27. En automobil med 33 resande har i närheten aw Connoette fullkomligt splittrats mot ett träd. 10 personer dödades.

Åter en stor eldswåda i Konstantinopel. Konstantinopel, den 27. I Aidin ha 2,500 gårdar förstörts aw eld.

Många dödade wid en explosion. Newyork, den 27. Wid en explosion i ett militärnederlag i San José ha dödats 15 personer.

Från Ryssland.

Tre millioner rubel i falska sedlar. Svjät berättar, att polisdepartementet vidtagit åtgärder för att förebygga utprångling av 3 millioner rubel i falska trerubelsedlar. Departementet bar erhållit upp lysning om att dessa sedlar skola importeras över västgränsen från London.

och geografin och till någon del även latinska språket. Dennelärare åtnjuter utom kronolön sex Rdr 32 sk. om året, endast tjugufyra Rdr i Riksgäldskontorets kreditsedlar av staden samt djäknepenningar från staden och närmaste Lappfjärds soc ken, vilka djäknepenningar variera årligen efter hemmans- och röketalens olika förhållande. Dessutom består staden denne lärare nödiga husrum och en ängsteg, vars avkastning räknas till två åmar hör.

Djäknepenningar beräknas i början av 1800-talet utgå med sammanlagt c. 17 Rdr specie. (1 slutet av 1700talet: 14 Rdr specie). Detta är allt, som jag i detta nu vet om Kristinestads pädagogernas lönevillkor under svenska väldets tid.

Att läraren även med iakttagande av allra största sparsamhet icke kunde lägga något »på kistbotten« torde kunna anses givet. De gamla handlingarna veta icke någon förmögen »skolmästare« vid Kristinestads pädagogi.

(Forts.)

trosen Horace Payne, som satt framför sig och med välbehag strök sitt gråsprängda skägg. Jag har tänkt en hel del på med fotografin av en ung dam, och vände sig till kocken. Payne stack fotografin i fickan äktenskap under sista tiden, tillstod han. Jag skulle tycka om att få ett eget litet hem.

Kocken satt tyst en stund, ty han tänkte på sitt eget lilla hem, där hans bustrus tant slagit sig ned. Hon bidrog på intet sätt till hushållet, men kunde i dess ställe emellanåt underkasta honom ett skarpt korsförhör om var han tillbrakte sina kvällar — två saker som gjorde henne allt annat än älskad av kocken. Plötsligt fick han en lysande idé. Tänker du värkligen på att gifta dig? sade han gemytligt. Du är väl nära sextio år nu, Horace? Femtiofyra! sade Payne. Folk säger att jag ser yngre ut. Du skall inte tro allt vad folk pratar, Horace, sade kocken. Du tänker alltså på att gifta dig? Har du någon speciell dam i kikaren? Jag har sett mig litet om, sade Payne. Jag har inte träffat den lyckliga kvinnan ännu. Jag känner en, Horace, fortsatte kocken. Ackurat som skapt för dig. En tant till min hustru. Du skall då bli min onkel! tillade han leende, då han märkte Paynes misstänksamma blick. Å, det vore väl inte så fjäskigt med det, sade Payne. Man behövde väl inte berätta det för någon. Hur gammal är hon? Omkring fyrtio, något mer eller mindre, sade kocken. Jag skulle tro mindre. En mycket trevlig dam.

Ser hon bra ut? förhörde Payne vidare.

Åhja, men smaken är ju så olika, svarade kocken försiktigt. En del skulle säga att hon är all right. Bra husmor? fortsatte Payne. Hon är rysligt duktig att laga mat! utbrast kocken entusiastiskt. Ge henne en rökt sill, och hon skall få den att smaka som kokt lax! Hon är flitig dagen lång aldrig nöjd annat än när hon har något att syssla med. Och så ekonomisk — och sparsam med hänsyn till kläder. En ny klädning om året — mer behöver hon inte.

Jag skall gå och se på henne genast vi komma i hamn, lovade Payne. Tre dagar senare låg »Jane Gladys» väl förtöjd, och på kvällen tog kocken Payne med sig för att ta hans hustrus tant i betraktande.

En vän till mig — herr Horace Payne! presenterade kocken. Detta är fröken Trupp, Horace, min hustrus tant, vilken jag visst talat med dig om ett par gånger. Payne satte sig ned, och utan att bry sig om sin värds försök att dra honom in i samtalet började han eftertänksamt starrbliga på fröken Trupp. Kort därefter serverades supén, och Payne vaknade upp ur sina betraktelser vid doften av bordets smakliga anrättningar. Vem har lagat detta? frågade han kocken.

Tant, svarade hans hustru.

Hon är en skatt! sade kocken kärleksfullt.

Fröken Trupp sände honom en skarp blick och tycktes vilja säga något, men avstod därifrån. Under inflytande av den goda maten tinade Payne upp och talade hur härligt det skulle vara att ha ett eget hem.

Nå vad tycker du om henne? frågade kocken ivrigt, då han och Payne befunno sig utanför. Hon är ingen skönhet, ljöd Paynes öppenhjärtiga svar. Skönhet går inte djupare än till skinnet, citerade kocken. Hon har ett kärleksfullt hjärta. Och hon tycker om dig. Jag kunde se det på det sätt varpå hon slog ned ögonen, då hon sade godnatt till dig. Hon har naturligtvis litet pengar? frågade Payne. Vad är pengar? frågade kocken överlägset. Vad är pengar jämfört med kärlek — en god kvinnas kärlek? tillade han, med en fras ur en gammal teaterpjäs. Det betyder väl att hon inte har några pengar? sade Payne kallt. Inte som jag vet av, medgav kocken.

Payne stannade och drog sin arm ur kamratens.

Nåja, godnatt, kock! sade han kort. Tack för den goda maten! (Forts.)

Från allmänheten.

Lång väntan.

Av alla förälskade narrar äro de gamla då de värsta! anmärkte kocken på »Jane Gladys». Han glodde impertinent på ma

Ni som Ni

Svar till F. R.

strande i synnerhet för en landskapsmålare som Ni. Nej, min bästa herre, håll till godo bara, nog behövs det för Er också, ty då ni målar i Fram, så bli edra färger alltför skrikande; m. a. o. de verka litet bondgranna, och därför fordrar Ert konstnärsskap kritik. Er Kronobymålning syntes mig gå i den gamla stilen, och för den skull ingrep jag för att väcka Ert sunda förnuft, så att Ni hädanefter skulle begynna måla med mera verklighetstrogna färger.

Ehuru mina välmenta anmärkningar kommit till Er kännedom, tager Ni dem inte ad notam, utan behagar sända mig ett älskvärt brev, innehållande ett misslyckat förslag till ny signatur för mig, jämte en hel mängd annan abrakadabra, som har varken huvud eller fötter, början eller slut och allraminst något innehåll. Ansträng Er inte så mycket, ty hjärnsubstansen kunde taga skada. Koncentrera Er tankekraft mera på måleriet, ty det behövs nog. Ni passar nog bättre att kolorera och försköna landskapsbilder än att uttänka nya signaturer. Det är underligt att Ni ej blev litograf i stället för typograf. Otvivelaktigt har Ni kommit in på orätt bana. Till litteratör duger ni alls inte, ty Ni har ej det ringaste reda på litterär äganderätt, då Ni tycker, att en signatur även går inom ramen för densamma. Skulle det ej bliva bråkigt att byta om, så har jag själv ett förslag, som efter Ert brev har tilltalat mig. Jag har nämligen tänkt kalla mig Fjahlroos).*) Jag ryser riktigt av längtan, när jag läser Er djupsinniga utläggning om paradiset. Eja vore vi där! Då skulle vi få gå i den paradisiska uniformen tillsamman med var sin Eva och bita i äpplet. Jag förmodar att vi måste imitera de första människorna för att få det så naturtroget som möjligt. Fikonalöv ha vi ju inte här, men vi kunna ju använda en gammal badkvast i stället. Är det inte ditåt herr F. A. lutar?

Likväl förefaller paradisskildringen litet inkonsekvent, då Ni nämner om kvarnar, sågar, apotek, läkare, kyrka och präst. Allt det där är ju så världsligt som möjligt förutom kyrkan och prästen. Inte tror jag, att slika saker fanns i paradiset. Sådana saker ha vi ju överallt och litet mera till. Vad är det att skryta över? Jag tror bestämt, att F. A. sovit bort tiden för länge i Grönköping, eftersom Ni anser, att Kronoby är identiskt med det länge saknade paradiset. Jag undrar varför Ni ej stannade där med detsamma, då Ni engång hittat på platsen. Bland andra paradisvarelser nämner F. A. vännen Jussi, som är allt möjligt mellan himmel och jord t. o. m. poet och spelman. Allt tycks finnas i F. A:s paradis. Såväl prester som spelmän och räntabla kor. Fru Eva har tydligen styvt arbete, men värst blir det när paradisungdomarna ställa till bal och få dansa efter någon gammal balalaika. Jussi spelar antagligen första fiolen och F. Å. håller takten på något gammalt spjäll.

Det är med F. A. som med så många andra av hans skrot och korn att när den ena talar om gärdesgården så talar den andra om prästgården. Jag framhöll att t. ex. i Närpes och Wörå funnos lika många goda inrättningar som i paradiset Kronoby. Ni påstår motsatsen, men bevisar inte ett dugg av Edra påståenden. I stället börjar ni ösa ovett över Närpesborna, liksom de skulle rå för att jag händelsevis kom att taga deras kommun som exempel. För att dölja Er okunnighet så tillgriper Ni detta medel för att tillika få en avledare till kapitlet om förfinskningen och tillägger, att Kaskö (Ni tycks älska uttrycket Kaskinen) ligger m i t t i Närpes.

Skulle man ej känna till geografin förut så kunde man här få lära sig att Kaskö ligger mitt i Närpes och har där desslikes en god och djup hamn. Var god herr F. A. och meddela någon professor i geografi den nyheten, ty jag är säker på att de lärda ej känna till det. När jag i somras besökte Kaskö, fanns det på sin gamla plats ute vid havet på yttersta randen av Närpes. Ja Kaskö vill så gärna utåt mot havet, att Kasköborna måste bygga kajbyggnader för att staden skall hållas på landbacken, ty mitt i Närpes trivs den troligen inte.

Vidare påstår Ni att man krigat in skolor i Närpes. Likaså i Kronoby! Men vill dock påstå att det inte går lätt att kriga in någonting i bönderna, vilket de ej själva äro med om.**)

*) För säherhets skull ha vi här tagit oss friheten stryka en passus i författarens manuskript, såsom gående alltför mycket till personligheter, vilka ingenting ha med är mig just en rolig kurre, saken att göra. — Red. ej tål en smula kritik. Har t*) Vi återhämta innehållet i den tidiej reda på, att kritik är uppfo- gare noten. — Red.

N:o 68