N:o 1 - bara begreppet politiska brott såsom man straffar så kallade politiska förbrytare i Ryssland, press-, församlings- och föreningsfriheten undertryckt samt rysk polis, se här hwad som för oss ställes i utsikt i den närmaste framtiden. Huru äro wi beredda att möta allt det, som hotande reser sig framför oss? Stå alla partier eniga mot faran, ense om att i handling förwerkliga det på lagens grund fotade passiwa motståndets princip mot de olagliga påbuden, då de skola tillämpas? Och söka wi göra hwad under rådande förhållanden göras kan för att helst i någon mån fylla den sig mellan samhällsklasserna allt mera widgande klyftan i wårt land? Redan dessa frågor gifwa anledning till allwarliga själfbetraktelser wid ingången af detta nya år, som i högre grad än det föregående skall komma att pröfwa wårt folks lagtrohet och motståndskraft. Wi böra ha det klart för oss, att den konflikt, hwari wi befinna oss, skall komma att ytterligare tillspetsas samt wisa sina werkningar ända ned i wåra kommunala förwaltningar, wåra walnämnder samt på tusentals enskilde, då frågan om hästutskrifning för krigsbehof blir brännande. Man kan häraf få en bild af den omfattning den politiska förföljelsen här kan komma att taga, samtidigt som allt större områden af wår statsförwaltning komma att utsättas för förödelse i den mån ryska lagar till större antal här blifwa tillämpade. Det gäller alltså för oss att stå fasta och trots hemsökelsen icke swikta i det säkra medwetandet, att ju häftigare densamma går öfwer wårt samhälle, desto kortare skall äfwen dess tid blifwa. — N. Pr. Österbotten. Nykarleby. Folkmängdsförändringarna i Nykarleby stad under år 1911. Födda 5 gossar och 10 flickor, sammanlagdt 15. Antalet aflidna utgjorde 22, af hwilka 10 mankön och 12 kwinnkön. Under året wigdes 8 par. Till församlingen ha inflyttat 25 personer, hwaraf 21 mankön och 34 kwinnkön, och utflyttat 34 personer, af hwilka 14 mankön och 20 kwinnkön. Församlingens medlemsantal har sålunda ökats med 14 personer, af hwilka 2 mankön och 12 kwinnkön, och utgjorde wid årets slut 1331 personer, hwaraf 624 mankön och 707 kwinnkön. Swenska folkpartiets medlem mar i Nykarleby sammanträdde till årsmöte å rådhuset härstädes senaste söndag. Sammanträdet öppnades af lokalstyrelsens ordförande, öfwerlärar K. F. Spolander, som redogjorde för lokalafdelningens ekonomi under det tilländalupna året. Behållningen från år 1910 war 517 mk 67 p. Inkomsterna under år 1911 belöpte sig till 322 mk 65 p., medan utgifterna stego till 66 mk 52 p. Till centralstyrelsen i Helsingfors hade remitterats 421 mark. Saldo till år 1912 war således 352 mk 80 p. Största delen af na hade influtit från staden. Då man antog, att flertalet af partiets medlemmar å landsbygden icke kände till, för hwilket ändamål uppburna medel anwändas, beslöt man att genom föredrag i de särskilda byarna klargöra denna sak. Tillika skulle utdelas flygbladet „För hwilka ändamål uppbär swenska folkpartiet penningar?" Till medlemmar i kretsstyrelsen waldes hrr K. F. Spolander och I. Finne. Att rewidera räkenskaperna för sistlidet år waldes hr A. Damsten och fru N. Grundfeldt. Wid wal af funktionärer för år 1912 utsågs till ordförande öfwerlärar K. F. Spolander samt till medlemmar och till ombudsmän följande personer: från staden: hrr G. Roos och Alex Björklund samt fröken M. Castrén till medlemmar äfwensom hr Aug. Johansson till ombudsman; från Forsby: hrr G. Renwaktar och Otto Lewlin (medl.) samt Simon Lewlin (ombud); från Kyrkoby: hrr Edward Rundell och A. Olin (medl.) samt Aug. Johansson Forsbacka (ombud); från Soklot: hrr Jakob Smeds och Jakob Nikonen (medl.) samt Edward Granholm (ombud); från Kowjoki: fru Hilda Henelius och hr Aug. Rundt (medl.) samt hr Alfred Andersson (ombud); från Markby: hrr I Finne och I. Alfr. Karlsson (medl.) samt fru Sanny Granö (ombud); från Ytterjeppo: hrr I. V. Nylund och G. Broman (medl.) samt W. Hilli (ombud). Nykarleby seminarium. Enligt af länearkitekten A. Stenfors uppgjordt kostnadsförslag å de remontarbeten, som föreslagits att under år 1912 utföras wid seminariet härstädes, stiga dessa kostnader till 3,900 mark. Seminariets resestipendium, 600 mk, har ansökts af läraren wid normalskolans sammansatta klass Alex. Björklund. Dödsfall. Den 29 sistlidnee december afled i sitt hem i Kuopio kommerserådet Isak Löf wid 58 års ålder. Den aflidne, som war född i Nykarleby, kom i unga år till Kuopio, där han först arbetade som byggmästare. År 1881 öppnade han en järnhandel, hwilken under hans skickliga och energiska ledning icke blott blef den förnämsta å orten, utan den största i hela norra Sawolaks. År 1891 tillhandlade sig L. Souru järnbruk i Karttula. I följd af förswagad hälsa och för att winna lättnad i affärens ledning ombildade kommerserådet Löf senaste wår sin affär till aktiebolag. Wid sidan af sin werksamhet på affärsområdet deltog Löf på sin ort på ett bemärkt sätt i det kommunala och offentliga lifwet. Så war han under en följd af år stadsfullmäktig och 1895 —1904 ordförande i Kuopio handelsförening. Wid 1904—05 års landtdag inwaldes han som en af stadens representanter i borgarståndet. L. war jämwäl medlem i twenne kanalkommittéer, äfwensom i kommittén för järnwägstrafikens ordnande på söndagarna. Den bortgångne war en energisk och Österbottniska Posten upplyst affärsman, som åtnjöt allmänt förtroende. Genom sitt rättframma och öppna wäsen wann han allmänna sympatier. Han sörjes närmast af maka och barn. Bibliotekswerksamheten. Folk biblioteket, som i slutet af februari öfwertogs af sällskapet Swenska folkbildningens wänner, ökades under 1911 med 135 nya arbeten. Från biblioteket utgafs under månaderna mars—december 618 boklån. Från normalskolans elewbibliotek, hwilket warit tillgängligt för lewerna i de tre högsta klasserna i skolan, har under det gångna året 681 boklån utgifwits. Mellersta Österbottens wandrande folkhögskola förlägger sin nionde lärokurs till Kowjoki, hwarest ungdomsföreningens lokal ställts till kolans förfogande. Kursen, som är afgiftsfri, widtager den 5 februari, och mottagas i densamma elewer äfwen från andra bygder. Föreningen Swenska folkskolans wänner har ur T. Holmströms folkhögskolefond tilldelat Mellersta Osterbottens wandrande folkhögskola ett anslag af 600 wark. Bankernas inlåningsränta. Såsom i senaste nummer af tidningen meddelades, har det warit fråga om att höja priwatbankernas inlåningsränta från 4 1/2 till 5 %. Enligt uppgift från Helsingfors ha bankerna dock beslutit att tillswidare bibehålla den nuwarande räntan. Lamdsorten. Folkmängdsförändringar un der år 1911. Nykarleby landsförsamling: Födda 41 gossar och 41 flickor, sammanlagdt 82 nyfödda. Under året afledo 79 personer, af hwilka 38 mankön och 41 kwinnkön. Till äktenskap wigdes 13 par. De inflyttades antal utgjorde 94, hwaraf 43 mankön och 51 kwinnkön, medan de utflyttade woro 49, af hwilka 16 mankön och 33 kwinnkön. Församlingen har ökats med 48 personer, hwaraf 30 mankön och 18 kwinnkön, och totala medlemsantalet utgjorde wid 1911 års slut 3,7 6 8 personer: 1,969 mankön och 1,799 kwinnkön. Jeppo: Födda 36 gossar och 23 flickor, sammanlagdt 59 nyfödda. Antalet aflidne utgjorde 39 personer, af hwilka 23 mankön och 16 kwinnkön. Under året wigdes 13 par. Till församlingen inflyttade 26 personer, af hwilka 14 mankön och 12 kwinnkön, och utflyttade 40 personer, hwaraf 18 mankön och 22 kwinnkön. Församlingen har sålunda ökats med 9 mankön, men minskats med 3 kwinnkön hwilket utgör en ökning af hela folkmängden med 6 personer. Wid årets stut hade församlingen 2,483 personer. Munsala: Födda 44 gossar och 33 flickor, sammanlagdt 77 nyfödda. Antalet döda war 75, hwaraf 42 mankön och 33 kwinnkön. Till församlingen ha inflyttat 23 personer, af hwilka 8 mankön och 15 kwinnkön, och utflyttat 64 personer, hwaraf 25 mankön och 39 kwinnkön. 13 par wigdes. Församligens medlemsantal har sålunda minskats med 39 personer, af hwilka 15 mankön och 24 kwinnkön. Folkmängden utgjorde wid årets slut 4,727 personer. Orawais: födda 100, döda 62 (i lungsot 10,1 procent), infl. 27, ut- flyttade 45, ökning 20 personer. Summa 4,274. Maxmo: födda 49, döda 32, infl. 8, utfl. 20. Folkmängden harökats med 5 personer och utgör 2,070. Kweflaks: födda 73, döda 55, wigda 18 par, inflyttade 25, utflyttade 13; folkmängden har ökats med 4 personer och utgör 4,181. Mustasaari: födda 162, döda 129, inflyttade 133, utflyttade 166. Folmängden har ökats med 12 män och minskats med 12 kwinnor och är alltså oförändrad samt utgör 9,291 personer. Wasa: födda 526, döda 286, infiyttade 873, utflyttade 594, församlingen har ökats med 519 personer och utgör 20,291. Traftäsiing i Soklot. Till den af hästwännerna sista fredags i Soklot föranstaltade trastäflingen hade en stor myckenhet för trafsporten intresserade hästägare infunnit sig. Wid inskrifningen kl. 9 på morgonen hade icke mindre än 25 personer anmält sig, hwilka woro sinnade att wisa, hwad deras hästkreatur kunde förmå. Efter det inskrifningen blifwit slutförd, uppläste lärar M. W. Froste de för täflingen gällande ordningsreglerna, hwaraf framgick, att hästarna skulle fördelas i twå kategorier med särskilda för dem bestämda pris. Unghästar (ålder under 4 år) hänfördes till II kategorin Dessa skulle tillryggalägga banan (1 km) blott en gång, hwaremot alla andra af prisnämnden godkända hästar skulle genomlöpa körbanan twå gånger. Samtliga hästar blefwo godkända af prisnämnden. Synnerlig uppmärksamhet ådrogo sig de många unghästarne, alla ståtliga och wälkkötta. Man war ej litet nyfiken att få se, hurudana förmågor dessa unghästar woro i besittning af, fallna som de woro efter den och den beryktade trafwarhingsten. Traftäflingen utfördes å den s. k. Soklot wiken. Denna täfling wisade tillfullo, att hästägarna hade öfwerhufwudtaget lyckats i sin uppgift att i snabbloppet dressera sina hästar. Wisst gjorde en och annan något mindre infall, men i allmänhet war loppet säkert och jämnt. Unghästarna särskildt förwånade allmänheten genom synnerlig stadga och lugn under loppet, hwarför detta öfwerhufwudtaget måste betecknas som rent och fritt från owanor. Efter täflingens slut och sedan prisnämnden granskat de erhållna resultaten, samlades allmänheten på aftonen i Föreningshemmet, där denna med intresse åhörde ett af lärar M. W. Froste hållet längre föredrag om mejeriandelslagens och andelskassornas stora betydelse inom landthushållningen, hwarefter weterinärläkaren K. Laurell redogjorde för dagens resultat samt tillkännagaf, hwilka som af prisnämnden tillerkänts pris och diplom. Följande personer tillerkändes pris: 1 kategorin: 1:sta pris b:n Alb. Hwitsjö, Esse, sto „Lippo", 3 min. 46,8 sek. (red. tid 3 m. 54,8 s.), 2:dra pris fabr. K. E. Holmgren, Jakobstad, hingst „Rex", 3' 39" (red. 3 55"), diplom handl. G. Häggblom, Nykarleby, hingst „Jalo" 4' 19". II kategorin: 1:sta pris b:n Wilhelm Adams, Munsala, hingst „Thor" (unghäst) 2' 3,5" å 1 km distans, 2:dra pris b:n Wilhelm Harjulin, Soklot, sto „Strimma" 4 10", 3:dje pris åkaren Alfred Kjäld, Fredagen den 5 Januari Jakobstad, sto „Deja" 4' 0,7" (red. 4' 10,7"), 4:de pris b:n Victor Jakobsson, Pedersöre, sto „Heja", 4 10,8", diplom torp. Petter Blomqwist, Pedersöre, sto „Wirkko", 4' 10" (red. 4' 20"), diplom b:n Adolf Nyman, Soklot, sto „Anne" 4 12" (red. 4' 22"), diplom b:n August Hannula, Kowjoki, sto „Nelli", 4 12,8", diplom handl. G. Häggblom, Nykarleby, sto „Rosa" 4 13,8", diplom b:n E. I. Andersson, Munsala, hingst „Wille" (unghäst) 2 10", diplom b:n Karkajus, Alahärmä, sto „Tyra" 4' 22". Af alla i traftäflingen deltagande hästar fäste sig prisnämnden och allmänheten särskildt wid unghästarna „Thor" och „Wille" för deras ådagalagda snabbhet och rena lopp, och helt säkert äga de många förutsättningar att i framtiden blifwa goda trafware. Mätte blott deras ägare med förnuftig behandling och afwägd träning allt widare utweckla deras stora anlag, så skall nog deras möda krönas med all önsklig framgång. Sedan samtliga pris och diplom under wederbörliga hurrarop blifwit utdelade, äfwensom medlemmar af Soklot ungdomsförening utfört ett muntert teaterstycke samt en medlem deklamerat poemet „Anden i nordanskog", widtog den af den talrika ungdomen så efterlängtade dansen, hwilken tråddes med hjärtans lust. — Till härnäst Adolf Nyman Priwat traftäfling hade i onsdags föranstaltats af hästwänner i Munsala. Af 21 anmälda hästar deltogo 19. En fullfölljde icke. Täflingen försiggick å Söderfjärden, där isen war ypperlig. I första kategorin utföllo prisen på följande sätt: 1:sta pris, diplom och 25 mk, Oskar Junnilas från Jakobstad sto Nej, tid 3,49 (bana 2 km). 2:dra pris utdelades ej, emedan hästen (K. E. Holmgrens fr. Jakobstad hingst Rex) för flere långa inslag distanserades. Tiden 3,41. Andra kategorin: 1:sta pris, diplom och 30 mk, Johan Abrams' från Oxkangar, Orawais, sto Prima, 3 min. 47 sek. 2:dra pris, diplom och 20 mk, Wilhelm Adams' från Munsala hingst Tor, 2 min. 3:dje, diplom och 10 mk, Adolf Nymans från Nykarleby sto Anni, 4 min. 2,2 sek. 4:de, diplom och 5 mk, Axel Karlssons från Kantlox, Munsala, sto Rosa, 4 min. 5,2 sek. 5:te, diplom, K. I. Wiklunds från Monå, Munsala, sto Dora, 4 min. 9 sek. 6:te, diplom, stoet Hilma, Kimo, Örawais, 4 min. 13 sek. 7:de, diplom, Wilhelm Harjulins från Nykarleby, sto Strimma, 4 min. 16,5 sek. 8:de, diplom, Erik Johan Anderssons från Munsala hingst Wille, 2 min. 10 sek. (1 km.) 9:de, diplom, Gustaf Häggbloms från Nykarleby, sto Rosa, 4 min. 21 sek. Prisen utdelades wid soaré på aftonen i ungdomslokalen, som ungdomsföreningen wälwilligt ställt till hästwännernas förfogande. — W. P. Offerwillighet. Till förmån för uppresandet af ett tempel till minne af det Romanoffska husets 300-årsjubile- 1912 Nödlögnen. Af Guy de Maupassaat. Min herre, sade mannen i arbetsdräkten en smula förläget, så ligger saken för närvarande; min dotter är sjuk, mycket sjuk. 1åkaren var just hos mig, och han sade, att hon ej kan räddas; hennes timmar äro redan räknade. En vacker flicka var hon och vårt enda barn — — — det är hårdt. — — — Hur ha vi inte slitit för henne, hennes mor och jag! Vi ha låtit henne få en god uppfostran. Hon är skicklig och har smak. Hon förtjänar sitt lefvebröd som modist. Vi hoppades en dag kunna slå oss till ro. Men lungsoten — — — den tar ingen hänsyn. Och arbetaren torkade bort en tår, som fuktade hans kind, under det studenten, en rysk socialist, tog upp sin börs. Men arbetaren afböjde. För den skull har jag inte kommit hit. Vi behöfva gudskelof ingenting. Dock, hör en sak: Sedan min dotter insjuknat, talar hon blott om eder. I feberyrseln ropar hon hvarje ögonblick ert namn: Herr Gregor.... Först visste jag inte hvad hon menade därmed. Men portieren gaf mig en fingervisning och då ni förmodligen heter så, så sökte jag upp er. Ursäkta mig, min herre, jag har ej den dunklaste aning om, hvad som tilldragit sig mellan er och min dotter. Tidigare skulle jag blifvit uppbrakt öfver ett förhållande. Sannerligen, med såda na saker skämtar man inte. Men den döende måste man förlåta. Men hvad i all rimlighets namn vill ni då, käre vän, sade den unge mannen en smula stott. Hvad skall det här betyda? Hvad är det för historier ni berättar mig? Sannerligen, jag har aldrig sett er dotter! Jag ber eder, bli ej uppbrakt på mig, svarade arbetaren förvirrad. Jag vill ej påstå något, som icke kan bevisas. Då man ingenting vet, kan man blott antaga. Är det så? Dock, för att komma närmare ändamålet med mitt besök hos eder: Min dotter talar blott om eder och om ingenting annat. Alltså måste det finnas någon orsak Mycket möjligi, men hvad kan jag göra därför? Visst deltager jag i olyckaa, som drabbat henne. Trots min goda vilja står jag ju i alla fall vanmäktig. Han reste sig för att låta den besökande förstå, att samtalet pågått länge nog. Min herre, bad den sistnämnde. Agna mig blott ännu ett ögonblick. Kanske är min dotter förälskad i er. Det är ju intet brott. Hou är vacker och god — — Nu i feberyrseln arbetar bennes hjärna, smider idéer och drömmer. Ni har aldrig sett henne? Hur ser er dotter ut? frågade den unge mannen. En smärt brunett, kladd i blå klänning och röd hatt, som hon bär en smula på sned. Nu erinrade sig studenten. Öfta hade han mött den unga flickan på trappan. Hon var i verkligheten mycket vacker; ett tilldragande ansikte, som han emellertid betraktat mycket flyktigt. Han erinrade sig mycket väl, hur hon, då hon mött honon — förstulet betraktat honom — alldeles som om hon närt en förhoppning om att få tala med honom, utan att dock i sin blygsamhet ha vågat tilltala honom. Hon älskade honom alltså hemligt och väntade blott ett ord af honom för att falla i hans armar. Från henne voro de små violbuketter, som han regelbundet fann vid sin dörr och som så ofta upptände hans nyfikenhet. Och han som inbillat sig, att de voro från den blonda flickan i huset bredvid, under det att de nu i verkligheten voro sinnebilden för en kärlek, som han aldrig anat. Han rördes af denna stumma tillbedjan. Jag skulle vara glad, om jag kunde göra något för henne Men hvad? Jag visste icke Den gamle hämtade mod. Kom med mig — hon dör ju snert — det skall bringa hen ne en stor glädje att få se eder. Nåväl, jag följer med. Arbetarens lägenhet, belägen i sjäfte våningen, var enkel men synnerligen skygg. En klar stråle från morgonsolen trängde mellan blommor och bladväxter, som stodo planterade i krukor på könstret, och göt en klar guldglans öfver rummet. Då de kommo in i den sjuka flickans rum, låg hon i slummer. Hon andades så sakta, att täcket knappast lyftes af hennes bröst, under det att det aftärda och bleka anletet låg där som en marmorbild. Studenten satte sig ned vid bädden för att vänta tills hon vaknade. Snart fick hon ett hostanfall. Hon slog upp ögonen och igenkände honom — en lätt rodnad steg på hennes kinder. Ni, hviskade hon, ni här! Hvarför är ni ensam här? Därför att jag älskade dig Den sjukes späda händer darrade af glädje och de blodtomma läpparna hviskade orden: Om du visste, älskling Hon visste ej ord för att kunna hviska honom sitt hjärtas hemligaste tankar; inga ord för att kunna uttryoka sin kärlek och lycka. Och hon teg och såg på honom med en blick, som förkunnade hennes omätliga lycka. Men plötsligt återvände hennes tankar till verkligheten — den unge mannens vistande i hennes rum oroade henne. Hur kommer det sig, att ni är här? frågade hon ängsligt. Jag har bedt din far om din hand. Så snart du blir frisk, fira vi vårt bröllop. Ett sällsamt skimmer af hopp lyste upp i hennes ögon, och leende, som närande ett öfverjordiskt hopp, sade hon: Det får inte dröja länge. Jag kanner mig redan mycket bättre. När ger du mig förlofningsringen? Utan dröjsmål tog den unge